Jag har börjat gå in för rollen som svårt sjuk tonåring nu.

Helt omedvetet.

Det första jag lade märke till var att jag släpar min toffelklädda fötter i golvet hela tiden. Som värsta pensionär.

Egentligen orkar jag lyfta dem.

Jag ids bara inte.

Nästa sak jag kom på mig själv med var att jag slutat tvätta håret.

Och att jag börjat missbruka kärleksfilmer.

Jag lever mig fullkomligt in i dem.

Helst ska de ha ett ofattbart tragiskt slut.

Och kombinera kärlekshistorien med ett brinnande världskrig.

Dessutom bäddar jag noggrannt ned mig i soffan inför filmorgierna.

Med en trave näsdukar på soffbordet, förstås.

Att använda andra kläder än halvtrasiga, knälånga T-shirts känns omöjligt.

Det är nästan lite sorgligt.

Hur man kan tappa greppet bara sådär.

Jag är så isolerad!

Och absolut döende.

Det glädjer mig åtminstone att även datorn verkar ha problem med hälsan.

För jämnan ploppar det upp meddelanden om att olika virus attackerar.

Det gör mig lite skadeglad.

Jag är inte ensam på botten.

Inatt var jag riktigt utsatt.

Hostan var oupphörlig.

Vid halv tre tyckte jag mig se ljuset i tunneln.

Tyvärr var det inte det.

Jag överlevde och måste nu aktivera mig själv ytterligare en dag.

Jag har redan gjort allt det som kan förväntas av en dödssjuk.

Det här är vad som kan förväntas:

- Sett på Grease

- Läst gamlaVeckorevyn

- Målat tånaglarna rosa

- Läst gamla Skogssport

- Målat fingernaglarna rosa

- Lyssnat på Christer i P3

Och nu då?

Fy bubblan.

Jag inser att jag är en fullfjädrad hypokondriker.

Jag bör genast slita mig från Internet.

Sluta att frekvent googla olika sjukdomar.

Symptomen bara haglar över mig.

Jag vaknade halv fyra imorse.

I full panik.

Jag var svettig.

Törstig.

Det var rent omöjligt att somna om.

Jag blev mer och mer överygad om att jag var dödssjuk.

Vred och vände.

Snurrade in mig i lakanen.

Jag är inte alls särskilt bra på att vara sjuk.

Det är svårt att sysselsätta sig.

Enklast är att ägna sig åt mat.

Äta bör man oavsett om man är sjuk eller frisk.

Tyvärr hostar jag så vålsamt att jag närapå kräks.

Och inte känner jag någon smak heller.

Men likväl.

Det här har jag ätit idag:

-Tre smörgåsar, med ost och kaviar förstås

-Ett äpple i skivor

Oj.

Det låter visst inte som någon höjdare.

Jag får hitta på något riktigt bra till middag.

För att väga upp det hela.

Nu är jag sjuk.

Äntligen.

Jag har varit halvsjuk länge.

Närapå en vecka.

Det är sanslöst påfrestande.

Man vet inte riktigt vad man bör ta sig till.

Därför är det en lättnad att bli riktigt risig.

Det finns liksom inga valmöjligeter då.

Det är sängen och soffan som gäller.

Skönt.

(Och jag kan dessutom mobilisera all kraft på JVM och UEM i Skid-O.

Det pågår just nu.

Jag håller tummarna för alla Moraåkare.

Det är märkligt många sådana för övrigt.

Jag misstänker att det går utför med sporten.

Likväl vore det stort och roligt med medaljer.

Heja på.)

Vi har profilvecka i skolan.

Det betyder att jag blir en mycket upptagen kvinna.

Varje vaken timme bör ägnas åt skrivande.

(Den här veckan är vikt åt erotik.

Jag känner mig förväntansfull.)

I övrigt.

Datorn är fortfarande svårt angripen av virus och andra sjukdomar.

Trots att jag gör allt i min makt för att bota den.

Och jag själv är dessutom lite risig.

Jag lider av något som är misstänkt likt rökhosta.

Det är lätt att vilseledas.

Att se på min grönbleka vinterhy och höra hostan.

Och därefter dra slutsatsen att jag varit hängiven rökare sedan min femårsdag.

Vilket är felaktigt.

Riktigt så illa är det inte.

Jag är ändå nästan lycklig idag.

Men en önskan har jag.

Det här är min önskan:

Jag vill springa som en kalv på grönbete.

Nu.

Jag är oerhört löpsugen.

Lider utav svår abstinens.

Jag har nu noga övervägt vad mina mål säsongen 09 bör vara.

Jag har kommit fram till ganska bra saker.

 Det här är de ganska bra sakerna:

1) Kavlar. Det är något viktigt och oerhört stort.

Därför bör jag vara på hugget då.

Jag ska ha som målsättning att bli en stabil kavlelöpare.

Någon man kan lita på.

(I fjol misslyckades jag ganska rejält med det hela.

Jag sprang riktigt bra både på 10Mila, U-10 och U-jukkola.

Sen blev det SM.

Jag fick springa i förstalaget.

Det blev katastrof.

Aldrig har jag varit så generad.

Inte heller har jag någonsin varit så vilse som då.)

2) Medeldistanser.

Det finns inte mycket som är roligare än medeldistans.

Det bör därför bli min paradgren.

(För att uppnå det: börja träna teknik. Och intervaller.)

3) SM.

SM är fint. Högtidligt.

Jag vill springa bra.

Vara bland de 10 bästa.

(Undantaget Natt-SM.

Jag är sannerligen ingen natträv.

Hur mycket jag än önskar att jag vore det.)

Så.

Jag tycker ovanstående låter ganska rimligt.

Och trevligt.

Det ska bli ett nöje att försöka uppnå det.

Det snöar i Borlänge.

Vi har varit ute och dansat.

Det var inget vidare.

Jag anser att Moras nattliv är bättre.

Trevligare och snällare.

Men jag träffade ändå en vettig karl.

Från Eksjö.

Han utlovade gratis tältplats på sin gräsmatta under O-ringen.

Mycket gentlemannamässigt.

Ändock.

Jag är lite bekymrad.

Jag misstänker att jag ska ha tränarsamtal snart.

Tills dess bör jag ha listat mina mål och tankar inför säsongen.

Det vållar alltid ångest.

Jag tycker verkligen illa om att behöva besluta saker.

För hur vet man liksom.

Om det är O-ringen eller Sprint-SM man bör rikta in sig på.

Eller om man borde ha som sin stora målsättning att bli uttagen till JVM.

(Men. Om det går riktigt dåligt under våren.

Då blir det ju bara pinsamt.

Att ha haft så höga tankar om sig själv.)

Jag bör nog sova på saken.