Nu ska jag fortsätta.

Även dessa misstag bör jag undvika att göra om (ifall jag åker på orienteringsresa till Schweiz igen alltså):

Att palla majs.

(Det är åtminstone något man bör göra diskret.

Jag minns att vi sprang för livet.

Det är möjligt att ägaren till majsfältet hade en yxa i handen.

Han var i alla fall mycket upprörd.)

Att simma långt ut i en ormsjö.

(Det var verkligen sanslöst.

Hela klubben badade och plaskade.

Det var rent idylliskt och alla skrattade och skrek lyckligt.

Jag var glad.

Plötsligt förändrades ljudbilden.

Skriken blev skräckslagna.

Ingen skrattade längre.

Jag förstod inte varför.

Sedan såg jag ormen.

En simmande djävul.

Jag var säker på att jag skulle dö.

Att han skulle simma fram och bita mig i halsen.

Det kan tyckas lite självfixerat. Att jag var så övertygad om att han skulle välja mig.

Det fanns ju ändock femtio andra moralöpare att välja på.

Hursomhelst.

Först simmade vi allihop vrålandes utåt, eftersom ormen kom ganska nära kajkanten.

Därefter väntade vi med dödsångest på att ormen skulle passera.

När den väl gjort det vrålade alla om möjligt än mer.

Det utbröt en febril aktivitet.

Alla ville självfallet in till land och upp på kajen.

Tyvärr var kajkanten hög.

Det var ett djävulskap att ta sig upp.

Jag kan åtminstone glädjas över att ormen aldrig bet mig i halsen.

Det är otvivelaktigt något mycket positivt.)

Jag kunde inte riktigt sova imorse.

Det var så förbannat kallt.

Min säng står för nära fönstret.

Det är ett våldsamt kalldrag där.

Så jag tänkte på det om Schweiz.

På vår klubbresa dit.

Först tänkte jag på allt som var fantastiskt.

Det var alpängar och kossor. Precis som man tänker sig.

Och värme. Sol.

Sen tänkte jag på de misstag jag gjorde och som jag inte bör göra om.

Det här är misstagen jag inte bör göra om:

Att bli utslängd ur en kyrka.

(Det tog knäcken på mig lite. Det var så genant.

Bara för att jag inte var ordentligt klädd.

Prästen kom och pratade med mig.

Jag trodde han gjorde det av vänlighet.

Inte heller förstod jag språket.

Till slut höjde han rösten och började gestikulera vilt mot dörren.

Han var uppenbarligen mycket upprörd.

Och jag som var så solbränd och snygg.

Där och då lärde jag mig att alla män inte gillar bar hud.

Åtminstone inte präster.)

Att fastna med tandställningen i någons skjorta.

(Det här är egentligen Thereses misstag.

Jag har aldrig använt mig av tandställning.

Men om jag någon gång skulle göra det, skall jag se till att inte göra som Therese.

Vi var på en stor gatufest.

Det var omåttligt trångt.

Jag vet inte hur hon lyckades. Kanske gick hon och gapade.

Tandställningen hakade i alla fall i någons skjorta.

Han gick åt andra hållet.

Therese fick även hon vända och börja gå åt andra hållet.

Han märkte heller inget till en början.

Det hela utvecklades till något mycket pinsamt.

Att behöva knacka på någons axel.

Och med kroppsspråk visa hur det ligger till.

Att man faktiskt sitter fast med tandställningen i dyrskjortan. Herregud.

Inte var det helt lätt att få loss henne heller.)

Jag har några till misstag jag bör varna mig själv för.

Dem spar jag lite.

Jag fryser så om händerna.