Jag deltog som vanligt på soppträningen ikväll.

Det är så trevligt.

Man blir uppdaterad och får med sig en hel del onyttig information hem. (Exempel på uppdatering: Palm skall bilda ett eget lag till Jukola.

Exempel på onyttig information: Anonym har tappat bort sin ryggsäck med skolans svindyra miniräknare på okänd plats. Det lär bli en kostnad på åttahundra kronor. Mycket uppfriskande för mig som är lagd åt det skadeglada hållet.) 

Sådant behövs sannerligen då och då.

Det fanns dock ett smolk i bägaren. Naturligtvis.

Själva träningen.

Jag sprang den korta banan.

Jag förstår inte vad jag höll på med. Hur det kunde gå så snett.

Min teknik uppvisade stora brister, liksom konditionen.

Det var rent hemskt.

Benen var som stockar.

Och medan jag försökte kryssa mig fram längs rätt gator lyssnade jag på P3.

De talade om kriget i Israel. Det kändes viktigt att höra och förstå.

Jag tror nämligen att det vore bra om jag allmänbildade mig lite mer.

Men kanske behöver jag inte göra det just under känsliga orienteringsmoment.

Det blev lite väl mycket.

Tur att Björn gav mig två användbara tips.

Det här är de användbara tipsen:

- Träna istället för att skriva

- Lyssna på hårdrock iställer för på Billie the vision

Jag avskyr januari.

Jag fryser konstant.

Allting tycks stanna upp.

Världen är grå och dyster.

Jag promenerade till skolan imorse.

Det var mörkt.

Tio minus. Tomt på gatorna.

Jag tänkte på ovanstående saker och annat ledsamt.

Men så, pang. Mp3:n bytte låt och Billie the vision & the dancers började ljuda i lurarna.

Billie sjöng om att han ville ha en man från Argentina.

Det skulle göra honom till den lyckligaste flickan på jorden

(Ja. En man som vill ha en annan man för att bli den lyckligaste flickan på jorden. Jag vet inte hur det skulle gå till. Billie är kanske lite från vettet.)

Hursomhelst. Det är en fullkomligt underbar sång.

Jag brukade lyssna på den i höstas.

Det var min kampsång. Alldeles oöverträfflig.

Innan varendaste tävling lyssnade jag på Billie.

Tillslut ville även jag ha en man från Argentina.

Jag blev övertygad om att det skulle göra mig komplett.

Jag skulle bli den lyckligaste flickan på jorden.

Det gjorde mig så glad att höra Billie där i vintermörkret.

Jag kände mig stark.

Bille ska få sjunga för mig inför vårens tävlingar också.

Med hans stöd lär jag springa fort.

Så, dagens soundtrack: Bille the vision & the dancers - A man from Argentina

Jag läste något intressant och märkligt igår kväll.

Angående träning.

(I Veckorevyn visserligen.

Jag uppskattar jag Veckorevyn.

Jag litar blint på det mesta.

Förutom detta då, som jag betvivlar lite halvdant.)

Nå. De påstod att kaffe och O´boy kan förhindra träningsvärk.

Jag undrar verkligen om det stämmer.

För om det gör det, skulle mitt liv kunna bli väsentligt mycket bättre.

Jag skulle bli en mycket trevligare människa.

Sluta gnälla och stappla. Det skulle göra alla gott.

Fast först måste jag förstås börja dricka kaffe eller O´boy.

Anledningen till att jag vägrar kaffe är att det är onyttigt.

Det innehåller på tok för mycket koffein. Och det ger gula tänder.

Dessutom är det beroendeframkallande.

Det är mycket möjligt att jag skulle kunna utveckla ett missbruk.

Vilket naturligtvis vore obehagligt.

O´boy brukade jag ofta dricka förr om åren. Det var något jag uppskattade.

Sedan insåg jag hur sanslöst mycket socker drycken innehåller.

Och därefter fick jag för mig att jag inte tål mjölk (min hypokondriska sida).

Så jag slutade helt enkelt med det.

Jag antar att det vore värt att börja igen om det förhindrar träningsvärken.

Jag skall fundera på saken.