Jag vaknade på gott humör, men det förbyttes snabbt.

Jag insåg med fasa att jag ska till Skåne imorgon.

Skåne.

Den bortglömda landsändan.

Frågetecknen är många.

Kommer jag kunna tyda den lokala dialekten?

Kommer jag själv kunna göra mig förstådd?

Vad finns det för djur i Skåne? Är de blodtörstiga?

Är terrängen lika tråkig som jag inbillar mig att den kommer vara?

Mina förväntningar är för ovanlighetens skull låga.

Jag tror att det är sunt och ser fram emot många positiva överraskningar.

Mitt lag är dessutom ruskigt stabilt.

Vi kommer springa oerhört fort och rätt.

(Nej! Vad är det här?

Jag börjar redan skruva upp mina förväntningar sanslöst mycket.

Jag ska genast sluta med det.

Man blir inte glad av det.

Det blir bara besvikelser.

Sluta, Katarina.)

Nu måste jag rusa.

Jag inser det nu.

Brådis.

Vi ska träffa media, men innan dess bör jag plåga mina ben i någon suspekt brant backe.

Det är något jag verkligen uppskattar.

Nedan: Skåne.

Det är uppenbarligen platt, regngrått, blåsigt och ogästvänligt.

 

skånepåg

15 april 2009 16:19

Skåne är vackert och synnerligen gästvänligt.

 

anna

15 april 2009 23:20

eeeeeey, det kommer bli grymt! Jag lovar :)Ses där!

http://kolmardencats.wordpress.com

 

nilsson

21 april 2009 13:52

du är en obotlig optimist, det klär dej inte att vara pessimistisk!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Snart far ett flertal glada och uppspelta morajuniorer söderut. Igen. Målsättningen är en rolig helg med bättre resultat än senast. Jag tror att det är fullt realistiskt.       ...

  Jag och Pärra Frost genomförde en vadslagning i söndags. Vi vadslog om vem som skulle kunna genomgå sin bana på kortast tid. (Att banorna inte var av samma längd är orelevant. Jag och Pärra är inte heller av samma längd.)   Stämningen innnan start ...

  Helgen har spenderats i skogarna intill Avesta. Mestadels var jag halvt vilse alternativt på väg åt fel håll. Jag ägnade mig åt sick-sack löpning. Jag ägnade mig åt backträning. Jag ägnade mig åt minimal kartkontakt. Jag är naturligtvis ganska miss...

  Jag fick i uppdrag att skriva en Verksamhetsberättelse för 2008. Det gladde mig till en början. Jag gillar ju att skriva saker och ting. Särskilt om orientering. Men så kom jag till avsnittet om 25manna. Det hela blev plötsligt jobbigt. Sanslöst ge...

  Jag hade kameran i högsta hugg i helgen. Här nedan är resultatet.   1) Sonesson var som vanligt oerhört brunstig. Här ses han sända ut parningssignaler (observera den sugande blicken och den utmanande ställningen)..   2)..och naturligtvis fick han ...