Ovan:

Jag och Maria fick mer eller mindre tvinga tidningen att fota oss.

Herrlaget var uppenbarligen åtskilligt intressantare.

Jag har gjort en lista med mina reflektioner över 10mila.

Det här är mina reflektioner:

Skåne är exotiskt.

Där lever mycket annorlunda djur och blommor.

Och man kallar chokladbollar för negerbollar.

Jag hörde och häpnade.

Jag trodde det var bojkottat.

Att det var på tok för rasistiskt.

Men skåningarna själva är ju utsatta för en del rasism, så det är mycket möjligt att det hela jämnar ut sig i längden.

Den rätta 10milakänslan infann sig aldrig riktigt.

Jag funderar på varför.

Det är mycket möjligt att det berodde på avsaknaden av megafonen.

Megafonen har varit en ytterst trogen vän länge.

Den har skrålat och haft sig under många 10milanätter.

Dessutom saknade jag Linus.

Även han har skrålat och haft sig under många 10milanätter.

Nu var Linus sjuk och Niklas agerade reserv.

Jag är ledsen att säga det, men Niklas var fullkomligt undermålig.

Meningen var att vi skulle heja.

Stötta laget. Ge energi och glädje och hurtiga tillrop.

Niklas började kvällen med att ragga upp fyra blondiner på rekordtid.

Han struntade sannerligen i växlingar och varvningar.

Han ville ha bröst.

Jag och Sara fick kämpa hårt själva, men vi höll ihop det hela.

Sannolikt hejade vi på alla med rätt klubbadress.

Det gör mig nöjd.

Övriga händelser i korthet:

En inkräktare på rummet – trodde jag.

Det var natt och mörkt och jag skrek våldsamt mycket.

Konstigt nog skrek även inkräktaren.

Ganska snart visade det sig att inkräktaren var min rumskompis som hade varit uppe och kissat.

Så mycket dramatik för så lite.

Det fanns även en blottare med på resan.

(För att undvika genans nämns inga namn.)

GB’s nya ”Temptation for chocolate” är sannerligen en bra glass.

Helt klart min nya favorit.