Skogstokig i synnerhet, förvirrad i allmänhet

Jag gillar att orientera. Det är som ett tvång om våren när snön äntligen försvunnit.

Att inte orientera vore som att inte äta hårdbröd till frukost. Alldeles orimligt.

Vidare gillar jag att vara blond.

Kanske är jag även karltokig.

Och nagellack! Det kan vara avgörande för humöret.

Jag är ute och dansar ganska ofta. Det är trevligt.

Förut sprang jag överallt. För jämnan. Vart jag än skulle.

Sedan slutade jag med det.

Jag vet inte varför. Det var dumt. Jag inser det nu.

Jag önskar att jag aldrig slutat.

Jag borde verkligen börja igen.