Jag och Pärra Frost genomförde en vadslagning i söndags.

Vi vadslog om vem som skulle kunna genomgå sin bana på kortast tid.

(Att banorna inte var av samma längd är orelevant.

Jag och Pärra är inte heller av samma längd.)

Stämningen innnan start var spänd.

Jag kände tydligt hur han försökte psyka mig med sneda blickar.

Han påtalade även att det var mycket pollen i luften, vilket inte gagnar hans allergi.

Jag kontrade med att jag mådde illa och hade ont i hjärtat.

Han blev tyst.

Vi startade samtidigt.

Startpunkten satt bara ett par meter bort men Pärra skaffade sig en lucka redan dit.

Därefter älgade han kvickt in i skogen.

Jag är bekväm av mig, och fortsatte därför längs stigen.

Ett par minuter senare sågs vi igen.

Jag letade för fullt efter min förstakontroll i ett grönområde.

Jag var inte helt på det klara med var jag egentligen befann mig, det ska erkännas.

Naturligtvis kom Pärra farandes mellan granarna med en jäkla fart.

Till min stora förtvivlan såg han dessutom målmedveten ut.

Jag blev stressad, och irrade därmed län längre åt fel håll.

Hursomhelst:

jag ankom målet 17 minuter innan Pärra, och vann således.

Vi hade kommit överens om ett straff för förloraren.

Straffet var att blotta något pinsamt om sig själv på bloggen.

Jag är förväntansfull:

http://perfrost.blogspot.com

Nedan: Pärra och Ola njöt av varandra på senaste j-cupen.