Helgen har spenderats i skogarna intill Avesta.

Mestadels var jag halvt vilse alternativt på väg åt fel håll.

Jag ägnade mig åt sick-sack löpning.

Jag ägnade mig åt backträning.

Jag ägnade mig åt minimal kartkontakt.

Jag är naturligtvis ganska missnöjd med mitt beteende.

Inte heller fick jag något pris.

Jag hade nöjt mig med något litet.

Det hade betytt mycket.

Men icke.

Och vad värre var:

jag fick inte ens duscha ifred.

Det hade jag ändå goda förhoppningar om.

Men så sker det som inte bör ske-

två damer av äldre modell hamnar bakom mig i kön.

De sätter genast igång att klaga:

Kön är för lång (naturligtvis är det dagens ungdoms fel).

Folk duschar för länge (tvätta håret och tvåla in sig, det bör man ju göra hemmavid senare).

Och - varför delar man inte dusch nuförtiden?

Man kan ju stå tre stycken under samma stråle och turas om!

Gammeltanterna hetsar upp sig.

De vill verkligen effektivisera duschningen.

Jag svettas och våndas.

Det är uppenbart vad som väntar mig.

Och ja -naturligtvis attackerar dem när det äntligen blir min tur att duscha.

Jag kunde inte värja mig, men det var ett trauma.

(Jag vill allra helst duscha ifred och undvika kroppskontakt.

särskilt som kroppskontakten sker med två sjuttioåriga kvinnor.)

Nu undrar jag bara varifrån viljan att dela dusch härstammar?

Det är uppenbarligen populärt bland äldre människor.

De tycks njuta av det.

Varför?