Åh, han vann.

Den snygge Schweizaren.

Min blivande fästman.

Och jag hörde just att prispengarna är närapå en miljon kronor.

Det är alldeles förvirrande mycket pengar.

Nu funderar jag.

På vad jag skulle göra om jag vunnit närapå en miljon.

Om det hade varit möjligt att göra det på ett distriktsmästerskap i orientering, alltså.

Först skulle jag köpa en Bubbla. En himmelsblå.

Jag är omåttligt förtjust i sådana.

Därefter skulle jag lägga ett par hundratusen på köksbordet.

Till renovering av huset.

(Jag ägde två råttor förut.

De gillade att tugga på tapeter.)

Och min bror skulle få en elgitarr.

På ett villkor. Han skulle inte få spela på den här hemma.

Jag menar inte att han är usel.

Men likväl låter det inte bra.

Det kunde bli hans Sandvikengitarr.

Han skulle bli glad ändå.

När det vore avklarat skulle jag ta med klubben till Schweiz.

Och springa deras femdagars.

Vi var där en gång.

Det var något alldeles fantastiskt.

Solsken och bra skog. Och sjöar med grönt vatten.

Jag var hänförd.

Att åka dit igen vore en mycket bra idé.

De sista pengarna skulle gå till WWF.

Jag gillar verkligen bergsgorillor.

(Jag bekänner.

Det blev aldrig träning idag.

Köldgränsen var sannerligen passerad.)

Jag gick ut. Promenad. Och herregud.

Jag utsatte mig för 25 minusgrader.

Alldeles frivilligt dessutom.

Det är uppenbart att något inte står rätt till med mig.

Det var iskallt. Naturligtvis.

Och så bländande vitt! Ögonen tårades.

Därefter frös ögonfransarna till is och fastnade ihop.

Det var omöjligt att öppna dem helt.

Jag fick klaustrofobi i ögonen.

Det var mycket obehagligt.

Nu har jag och min bror just sett på damernas final i Touren.

Jag misstänker starkt att min bror är förtjust i hon Virpi-tjejen som vann.

Han blev alldeles förtvivlad när hon såg ut att ha gått in i väggen.

Jag är glad både för hennes och min brors skull att hon tog segern till sist.

Det hade kunnat bli dålig stämning här hemma annars.

3)

En redig idrottskvinna är regelbunden med sin träning.

Hon tar det på allvar. Tänker efter före, planerar.

Det är ett stort problem för mig.

Att jag måste ge mig ut även om det inte är strålande solsken.

Att jag måste ge mig ut även fast det finns trevligare saker att göra.

(Fast, jag vägrar gå till överdrift.

Saker som har högre prioritet än träning:

-         Umgänge med trevliga människor

-         Bio, om det är någon särskilt bra film

-         Fika på Kaffestugan

-         Möten, även om de är tråkiga

-         Skidtävlingar på TV, jag har blivit halvt beroende

Det var det hela. Ändå inte så mycket saker ju.)

___________________________________________

Jag har bekymmer nu.

Min släkt kommer på besök under förmiddagen.

(De ska till Åre. Alla åker till Åre. Det borde jag också göra om jag får råd.)

Hursomhelst.

Jag vet inte om det räknas som "umgänge med trevliga människor".

Egentligen inte. Dem är ganska menlösa.

Men det är så sanslöst kallt ute.

25 minus.

Så jag kan nog faktiskt sträcka mig så långt som att kalla släkten för trevliga människor. Bara för att slippa ge mig ut och frysa ihjäl.

Jag menar, hu!

I morse till exempel.

Jag råkade gå för nära köksfönstret.

Kylan bara forsade in.

(Vi bor i ett ganska gammalt hus. Dålig tätning, misstänker jag.)

Nu håller jag mig i rummets mittpunkt iklädd superunderställ.

För att vara på den säkra sidan.