Idag visade sig bygden från sin allra bästa sida.

Strålande sol och bara ett fåtal minusgrader.

Jag vet inte riktigt vad mer man kan begära.

Under förmiddagen försökte jag mig på skidåkning.

I Hemus.

Jag hade hört att den nya betalstationen var i bruk.

Att det fanns grindar och andra saker som skulle förhindra fusk.

(Kanske till och med ståltråd och elstängsel. Ryktena har gått isär.)

Jag såg verkligen fram emot att smita förbi.

Att betala för skidåkning. Det går bara inte.

Och jag som är en fattig student dessutom.

Tyvärr såg jag inget alls som tydde på att det krävdes betalning.

Det var förvirrande. Och nedslående.

Jag tappade liksom lusten.

Spänningen försvann.

Det var inget förbjudet övet det hela längre.

Jag åkte möjligen i tjugo minuter.

Om man räknar snällt.

(Egentligen vet jag inte om det är en godtagbar ursäkt.

Men det var som att komma till en fest och upptäcka att ens span inte är där.

Det är naturligt att bli besviken då.

Och att gå hem.)