2)

En redig idrottskvinna dricker vatten efter träningspassen. Inte saft.

Jag tror att detta kan vara av största vikt för att nå framgångar.

(Lite tråkigt, visserligen.

Men jag kan ju alltid färga vattnet med karamellfärg för att liva upp det hela.)

För övrigt är jag stolt.

Både jag och Piff håller våra nyårslöften riktigt bra än så länge.

Vi tränar. Vi äter bra och nyttigt.

Vi ska inte ens gå ut ikväll.

Det är alldeles otroligt sällsynt.

Imorgon ser jag fram emot Tour de ski finalen.

Jag håller verkligen stenhårt på den snygge Schweizaren.

Och på alla norrmän förstås.

1)

En redig idrottskvinna sminkar sig inte inför ett träningspass.

Alternativt sminkar av sig innan passet.

Det är grundläggande.

Jag ska svettas utan att få mascara i ögonen från och med idag.

Det känns lite läskigt.

Jag vaknade på fel sida idag.

Ömma ben. Obeskrivligt ömma.

(Jag tror att de eventuellt är på väg att trilla av.)

Det är synd om mig.

Jag har bara försökt göra något bra.

Att träna, det sägs ju vara hälsosamt.

Dessutom har jag insett något löjligt. Och genant.

Att rundan jag kämpade mig runt på 80 minuter igår tog knappa 60 minuter förra våren.

Och då var jag inte ens särskilt sliten efteråt.

Det är alldeles förkrossande.

Och det bådar ju inte direkt gott inför det nya året.

Lite ljus i tunneln finns det ändå.

Jag har ju ett par månader på mig att pressa tiden.

Det blir ett bra projekt.