Jag överlevde monsterträningen igår.

Jag tror helgens äventyr tog hårt på mig.

Jag vinglade hela vägen ned till pilatesen.

Det var verkligen mycket snö att forcera.

Väl där visade det sig att varenda överviktig tant gjorde ordentligare övningar än jag.

Jag fick helt enkelt inte till det.

Allting kändes mig övermäktigt:

Att vispa med benet i luften.

Att doppa foten i golvet.

Att cirkla med händerna ovan huvudet.

Etc, etc.

Jag pallade inte.

Och det bekymrar mig.

Tanken var ju att jag skulle ordna upp allting:

Bli vältränad igen.

Sluta ränna efter karlar sena nätter.

Och allmänbilda mig.

Nu önskar jag mig en kanin.

Den skulle skutta fram till mig.

Och se på mig och liksom säga med ögonen att allting ordnar sig nog, Katarina.

Ja.

Det hade varit effektfullt.

Jag hade kunnat falla på knä och omfamna den med lyckotårar i ögonen.

Tyvärr äger jag ingen sådan trevlig kanin.

Faktum är att jag inte äger någon kanin överhuvudtaget.

Jag får försöka övertyga mig själv istället.

Allting ordnar sig nog, Katarina.

 

allvetaren

20 januari 2009 17:08

köp en kanin! (man ska unna sig)
det kanske vore bra för dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Snart far ett flertal glada och uppspelta morajuniorer söderut. Igen. Målsättningen är en rolig helg med bättre resultat än senast. Jag tror att det är fullt realistiskt.       ...

  Jag och Pärra Frost genomförde en vadslagning i söndags. Vi vadslog om vem som skulle kunna genomgå sin bana på kortast tid. (Att banorna inte var av samma längd är orelevant. Jag och Pärra är inte heller av samma längd.)   Stämningen innnan start ...

  Helgen har spenderats i skogarna intill Avesta. Mestadels var jag halvt vilse alternativt på väg åt fel håll. Jag ägnade mig åt sick-sack löpning. Jag ägnade mig åt backträning. Jag ägnade mig åt minimal kartkontakt. Jag är naturligtvis ganska miss...

  Jag fick i uppdrag att skriva en Verksamhetsberättelse för 2008. Det gladde mig till en början. Jag gillar ju att skriva saker och ting. Särskilt om orientering. Men så kom jag till avsnittet om 25manna. Det hela blev plötsligt jobbigt. Sanslöst ge...

  Jag hade kameran i högsta hugg i helgen. Här nedan är resultatet.   1) Sonesson var som vanligt oerhört brunstig. Här ses han sända ut parningssignaler (observera den sugande blicken och den utmanande ställningen)..   2)..och naturligtvis fick han ...