Jag har noga undersökt tävlingskalendern.

Jag letade efter en bra och tidig premiärtävling.

Det är möjligt att jag hittat en.

I Sörmland, i mitten av mars.

Jag ska tvinga Tove att göra mig sällskap.

Nu längtar jag.

Det är så grått och blötslaskigt här.

Alldeles deprimerande.

Knappast någon idé att åka bräda ens en gång.

Jag är verkligen inte någon vintermänniska.

Nu funderar jag.

På hur veckans motions- och träningsschema bör se ut.

Det här är vad jag kommit fram till hittills:

Måndag:  Promenad hem från skolanoch till pilatesen (ca1mil).

En timmes pilates. Jogg hem och fyra backryck.

Tisdag: Promenad t/r skolan (12 km sammanlagt).

Löpträning under kvällen.

Onsdag: Promenad t/r skolan.

3 km jogg och klubbens inomhusträning.

Det är lite överväldigande.

Jag känner redan hur det smärtar i benen.

Lyckosamt nog blir det vila både torsdag och fredag.

Jag och Piff ska åka finlandsfärja.

Det ska bli ett äventyr.

Jag har sannerligen inte varit på topp idag.

Min och Piffs tjusiga middag under gårdagen urtartade.

Det hela slutade med maratondans nere på stan.

Därför fick dagen en aningen sen start.

Och att vakna av att man ringer någon i sömnen.

Det var verkligen inte roligt. Jag hoppas att det inte upprepas.

När jag väl tog mig upp led jag utav en helvetisk träningsvärk.

Jag fick närapå krypa ned till köket.

Det krävdes avokadosallad och tre avsnitt av Veronica Mars innan jag fungerade normalt.

Jag beslöt mig för att försöka träna bort träningsvärken.

Jag vet egentligen inte om det fungerar.

Om det är vetenskapligt bevisat eller så.

Men likväl krävdes det något slitsamt som straff för lördagens lättja.

Skidåkning var uteslutet. (Tre plusgrader och tö.)

Istället sprang jag tre backar och sedan till Nusnäs.

Det tog fruktansvärt lång tid. Ulla blev helt nervös över att jag dröjde så.

Men med tanke på träningsvärken och andra omständigheter var det ändå ganska okej.

Jag stretchade till och med lite efteråt.

Det är verkligen något jag bör göra oftare.

Men imorgon ska jag åtminstone besöka ett pilatespass.

Det är lite uppmjukande iallafall.

Nu ska jag sova.

Det har varit en hård eftermiddag.

Umgänge med de hopplösa skidåkarna på internatet.

Det tar knäcken på vem som helst.

Garberg var toppen.

Jag njöt.

Trots en del bekymmer.

Först tog jag fel skidor.

Det var samma märke och samma färg. (Blå Atomic. Ganska fina.)

Lyckosamt nog upptäcktes det hela innan avfärd.

Väl uppe i Garberg såg min bror att jag hade mina skejtpjäxkor.

Och vi skulle åka klassiskt.

Det var lite förvirrande. Jag är knappt medveten om att jag äger ännu ett par pjäxor.

Naturligtvis hade jag även tagit fel stavar.

Det var inte helt oväntat. Men likväl dumt.

Jag har aldrig sett dem förut. Dem var riktigt dåliga.

Jag misstänker att min bror äger dem, men han nekade.

Det var första gången på kanske ett år jag skulle åka klassiskt.

Jag tog mig knappt framåt i början.

Det var oerhört halkigt och gungigt.

Tyvärr hade jag vallat själv. Så det var inte så tacksamt att skylla på dålig valla.

Efter ett tag gjorde jag visserligen det ändå.

Och på felaktiga stavar.

Men trevligt var det minsann.

Det är ett fantastiskt väder även även idag.

Det glädjer mig.

Jag slipper frysa så förbannat.

Och solsken, det är ju alldeles fruktansvärt hälsosamt.

Vitaminer och liknande.

Det bästa av allt är att jag ska få åka till Garberg.

Äntligen. Som jag längtat.

Jag känner mig säker på att det kommer bli en lyckad utflykt.

Jag har bryggt té.

Och skall ta med mig Johnny Cash att lyssna på medan vi far mot höjderna.

Idag är sannerligen en lycklig dag.

Jag har haft en sällsynt trevlig kväll.

Nu är det elände igen. Jag funderar på vad dagens motionsaktivitet bör bli.

Jag misslyckades ju med skidåkningen igår.

Och med löpningen i torsdags.

Men för att se det hela ur en positiv synvinkel.

Fokusera på vad jag utfört väl de senaste dagarna.

Det här är vad jag utfört väl:

- Jag har haft en god träningsvilja

- Jag har promenerat en hel del. I racerfart.

- Jag följde Maria och riskerade livet ( läs: åkte långfärdsskridskor).

Vid närmare eftertanke bör jag kanske satsa på skridskor även imorgon.

Jag kände att tekniken lämnade en hel del att önska.

I ärlighetens namn åkte vi inte särskilt fort.

Åtminstone inte innan vi upptäckte Proffset.

Han var iklädd en slimmad, mörk dräkt.

Och vilken fart. Vilka bestämda skär. En sådan effektiv, låg hållning.

Naturligtvis hade han även den obligatoriska handen på ryggen.

Vi imiterade så gott vi kunde.

Det gick verkligen lite fortare. Det måste jag tillstå.

Sedan kom bakslaget.

Proffset föll.

Jag misstänker  starkt att han kanske krossade knäna.

Det såg mycket obehagligt ut.

Både han och vi gav upp. Jag förstår att det måste ha varit oerhört genant för honom.

Men imorgon kan jag ta nya tag.

Utrusta mig med skydd och hjälm.

Det blir intressant.

Idag visade sig bygden från sin allra bästa sida.

Strålande sol och bara ett fåtal minusgrader.

Jag vet inte riktigt vad mer man kan begära.

Under förmiddagen försökte jag mig på skidåkning.

I Hemus.

Jag hade hört att den nya betalstationen var i bruk.

Att det fanns grindar och andra saker som skulle förhindra fusk.

(Kanske till och med ståltråd och elstängsel. Ryktena har gått isär.)

Jag såg verkligen fram emot att smita förbi.

Att betala för skidåkning. Det går bara inte.

Och jag som är en fattig student dessutom.

Tyvärr såg jag inget alls som tydde på att det krävdes betalning.

Det var förvirrande. Och nedslående.

Jag tappade liksom lusten.

Spänningen försvann.

Det var inget förbjudet övet det hela längre.

Jag åkte möjligen i tjugo minuter.

Om man räknar snällt.

(Egentligen vet jag inte om det är en godtagbar ursäkt.

Men det var som att komma till en fest och upptäcka att ens span inte är där.

Det är naturligt att bli besviken då.

Och att gå hem.)

Jag deltog som vanligt på soppträningen ikväll.

Det är så trevligt.

Man blir uppdaterad och får med sig en hel del onyttig information hem. (Exempel på uppdatering: Palm skall bilda ett eget lag till Jukola.

Exempel på onyttig information: Anonym har tappat bort sin ryggsäck med skolans svindyra miniräknare på okänd plats. Det lär bli en kostnad på åttahundra kronor. Mycket uppfriskande för mig som är lagd åt det skadeglada hållet.) 

Sådant behövs sannerligen då och då.

Det fanns dock ett smolk i bägaren. Naturligtvis.

Själva träningen.

Jag sprang den korta banan.

Jag förstår inte vad jag höll på med. Hur det kunde gå så snett.

Min teknik uppvisade stora brister, liksom konditionen.

Det var rent hemskt.

Benen var som stockar.

Och medan jag försökte kryssa mig fram längs rätt gator lyssnade jag på P3.

De talade om kriget i Israel. Det kändes viktigt att höra och förstå.

Jag tror nämligen att det vore bra om jag allmänbildade mig lite mer.

Men kanske behöver jag inte göra det just under känsliga orienteringsmoment.

Det blev lite väl mycket.

Tur att Björn gav mig två användbara tips.

Det här är de användbara tipsen:

- Träna istället för att skriva

- Lyssna på hårdrock iställer för på Billie the vision