ÅÅH.

Jag skäms.

Jag är en oerhört pinsam människa.

(Det är något jag är mindre nöjd med.

Det är möjligt att man kan arbeta bort det.

Gå i terapi eller liknande.

Och därefter sluta vara så felaktig för jämnan.

Jag ska undersöka det hela.)

Det som generar mig för tillfället skedde nyligen.

För ganska exakt en timme sedan.

Jag hade gett mig ut i skidspåret.

Utrustat mig med pannlampa och P3 i lurarna.

Till en början var det riktigt roligt.

Därefter upptäckte jag att jag knappt tog mig framåt.

Att åka skidor är inte helt lätt.

Allting bör vara i takt - armar, ben och rumpa.

Jag bemästrar inte det där.

Och dessutom började jag känna mig hotad.

Av något obestämt.

Skogen var tät och mörk.

Situationen blev krisartad.

Jag gjorde det enda naturliga:

stämde upp i sång.

Min klara stämma ekade mellan tallarna.

Och naturligtvis mötte jag en stackare just då.

Han såg alldeles förskrämd ut.

Jag dolde ansiktet.

På tillbakavägen hade jag kommit över det hela.

Jag fokuserade på morgondagen.

Jag ska läsa tre märkliga dikter på morgonsamlingen.

Det kräver övning.

Dessutom bör jag prata högt och väldigt tydligt.

Jag var helt inne i det.

"Jag ser på dig.

Där är du.

Du är där.

Du är precis som en ko.

Du!

Jaha."

Jag klämde verkligen i.

Kände mig sannerligen lite Kristina Lugn-aktig.

Viftade med stavarna.

Självfallet dök den förskrämde mannen upp igen.

I ett oerhört kritiskt ögonblick.

Just som jag vrålade "som en ko" och höjde armarna i skyn.

Jag bet tungan av mig.

Han stirrade så förnedrande.

Jag ville verkligen förklara.

Jag är ju egentligen inte sinnessjuk eller så.

Det är bara lätt att dra den slutsatsen ibland.

Så förhastat.

 

mimsan

10 mars 2009 22:19

huh, hemska upplevelse! stackars kille, lär aldrig mer våga sig ut

 

:-)

10 mars 2009 22:20

Ditt inlägg fick mig att skratta :-D. Förlåt, men jag kunde verkligen föreställa mig en galning som ylar ute i skidspåret ;-). Var förmodligen inte lika roande för dig just Då. Du kommer också att le åt det, kanske inte nu - men en annan dag.

 

anonym

11 mars 2009 14:38

JAG skäms över dig!

 

Tove

11 mars 2009 17:54

haha asså katta du är ju bara för rolig.. :) jag saknar dej vi måste träffa snart ju ;)

 

Per

11 mars 2009 21:43

Du har nog tagit konsten att göra bort sig till en helt ny dimension! Nog för att jag brukar klanta mig rätt ofta, men nu har nog du ändå gott om mig...

http://perfrost.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Snart far ett flertal glada och uppspelta morajuniorer söderut. Igen. Målsättningen är en rolig helg med bättre resultat än senast. Jag tror att det är fullt realistiskt.       ...

  Jag och Pärra Frost genomförde en vadslagning i söndags. Vi vadslog om vem som skulle kunna genomgå sin bana på kortast tid. (Att banorna inte var av samma längd är orelevant. Jag och Pärra är inte heller av samma längd.)   Stämningen innnan start ...

  Helgen har spenderats i skogarna intill Avesta. Mestadels var jag halvt vilse alternativt på väg åt fel håll. Jag ägnade mig åt sick-sack löpning. Jag ägnade mig åt backträning. Jag ägnade mig åt minimal kartkontakt. Jag är naturligtvis ganska miss...

  Jag fick i uppdrag att skriva en Verksamhetsberättelse för 2008. Det gladde mig till en början. Jag gillar ju att skriva saker och ting. Särskilt om orientering. Men så kom jag till avsnittet om 25manna. Det hela blev plötsligt jobbigt. Sanslöst ge...

  Jag hade kameran i högsta hugg i helgen. Här nedan är resultatet.   1) Sonesson var som vanligt oerhört brunstig. Här ses han sända ut parningssignaler (observera den sugande blicken och den utmanande ställningen)..   2)..och naturligtvis fick han ...