Jag är övertygad om att mitt läger blev långt mer effektivt än min brors.

Det var sannerligen ett jädrans bra läger.

Visserligen började det hela lite märkligt.

Jag blev hopplöst vilse i Stockholms förorter.

Det fanns så vansinnigt många bussar att välja på.

Sannolikheten för att jag skulle lyckas välja rätt var ganska liten redan från början.

När jag därefter förväxlade Bromstens plan med Bromma plan blev projektet omöjligt.

Jag åkte till Bromma plan och förstod ingenting.

Jag var ytterst förvirrad och övertygad om att jag blivit lurad på ett eller annat sätt.

Slutligen nådde jag åtminstone resans mål.

Därefter ägnade jag mig åt min träning.

Jag tränade bra och mycket.

(Med mina mått mätt.)

Dessutom lyckades jag reta upp en halv byggarbetsplats.

(Jag var omedveten om att det var förbjudet område.

Första gången.

Andra gången var jag väl medveten och upplyst om det.

Men jag vill poängtera att jag inte hade något val.

Jag behövde verkligen passera för att komma till skogen.)

Jag kom även vilse en gång till.

I Rinkeby dessutom.

Vartenda hyreshus var identiskt med det förra.

Det luktade exotiska kryddor.

Ingen talade svenska.

Och kvinnfolket var nogrannt täckta under svarta tält.

Jag måste tillstå att alltihop gjorde mig nervös.

Jag försökte skyla mitt hår och mina löpartights.

Det tog ganska lång tid innan jag lyckades ta mig därifrån.

Därefter höll jag mig till skogen.

Iakttagelse: Rådjuren i Stockholm är finare än de här hemma.

Nu undrar jag bara: hur kan det komma sig?