Melodifestivalen är en mycket trevlig tillställning.

Jag uppskattar att hetsa upp mig över felaktigheter.

Fula scenkläder.

Okoordinerade dansare.

Fåniga texter.

Och apropå det sistnämnda.

Jag arrangerade en egen Melodifestival en gång.

Startfältet var oerhört starkt och bestående av orienterare.

Tove Alexandersson, för att bara nämna en av förhandsfavoriterna.

Själv ställde jag upp med en sanslöst slagkraftig låt.

Jag minns inte, men förutsätter att den vann lätt.

Sten och Stig Skog

Framförd, skriven och tonsatt av mig och Emelie Hansson, Ok Kåre

(Storstilad entré)

Sten och Stig Skog dom var bröder dom var tighta

Dem var väldigt bra på löpning och partaja

Sten och Stig Skog! (vilt ylande)

Sten stod och log i en skog, vi var vilse

Han frågade mig om jag hade en pilsner

Det sa klick och mitt hjärta var hans

Såhär började vår lilla romans

Sten och Stig Skog dem var smarta dem var snygga

Dem blev vår brygga för dem var så trygga

Sten och Stig Skog! (mer ylande)

Stig rusade fram till kontrollern på höjden

Mitt i prick och sen blev jag hans följe

I målfållan log han såå snällt

Men mitt hjärta hade redan smält

Han viskade i romantisk trans

Men mitt hjärta var ju redan hans

Etc, etc.

En genial låt.

Bra och orginellt tema (orientering), blandat med ett säkert kort (kärlek).

Alldeles underbart.

Man får ofta rådet att tänka positivt.

Det kommer från lärare, medier samt diverse randoms.

Tänker man positivt blir allt positivt.

Tankens kraft är oerhörd.

Tydligen ska det vara extra effektivt om man skriver ned det positiva.

Det optimala är att pränta ned tre positiva saker om dagen.

Och gärna med olika färgpennor i en fin bok (källa: Veckorevyn).

Jag är sannerligen i behov av positiva saker just nu.

Varpå jag känner mig tvingad att pröva ovanstående metod.

Jag ignorerar det med den tjusiga boken.

Jag skriver här istället.

(Jag känner mig svårt rebellisk idag.)

Positiva saker nummer 1.

Det skedde något fantastiskt i skidspåret idag.

Strax efter femkilometersskylten.

Under kraftledningen. I motlutet.

Tam-ta-da:

Jag åkte ikapp och om en man.

Ja. Det är sant!

Alldeles otroligt.

Jag knäckte honom.

Han såg mäkta irriterad ut.

(Det är förståeligt.

Han var ca två meter lång och välbyggd.

Iklädd tighta glänsande trikåer.

Med en noga utprövad åkteknik.

Och så kommer jag fladdrandes i mjukisbyxor.

En halv meter kortare än honom och med armarna hysteriskt vevande.

Jag tvingades ropa tut-tut två gånger innan han ämnade flytta på sig.

Men jag är likväl nöjd.

Vilket nederlag för honom.)

Positiva saker nummer 2.

Detta skedde igår.

Jag gick ut på krogen nykter.

Det var intressant och roligt.

Dessutom gratis.

Och jag hade koll på armar och ben på dansgolvet.

Annars brukar de ha en tendens att fladdra iväg.

Tre orienteringsklubbar fanns representerade.

Mora, Säter samt Dalaporten.

Som Sjätte etappen i miniformat.

Positiva saker nummer 3.

Säsongsdebuten sker om bara två veckor.

Det är sannerligen förväntan i luften.