Min bror är på träningsläger i utlandet.

Jag minns inte riktigt vilket land det gällde den här gången.

Det är mycket möjligt att han är i Danmark.

Men det kan likväl vara Finland eller Polen.

Det spelar egentligen ingen roll.

Huvudsaken är att jag inte kan vara sämre.

Jag känner mig mer eller mindre tvingad att jaga barmark.

Det är relevant och det gäller att ligga i.

Jag ska plåga mina ben i Stockholm.

Jag tror att Stockholm kan vara ett bra ställe att träna på.

Oerhört mycket bättre än Danmark eller Polen åtminstone.

En eminent karta har jag också.

Jag ignorerar det faktum att den härstammar från 80-talet.

Den är inklusive en milslång H21bana.

Och Örjan erbjöd mig en tusenlapp om jag slår hans gamla tid.

Det hela gör mig lite misstänksam.

Antagligen är det något lurt.

Nu bör jag packa klart.

Jag har satsat hårt på en minimal packning.

Det känns moget och manligt.

En positiv känsla.

Jag är helt säker på att jag packar smartare än min bror.

Han har ingen uppfattning om vad som är viktigt och värt att bära.

Han har ingen uppfattning om något alls.

Ja.

För tillfället är jag lite upprörd på min bror.

Jag funderar starkt på att förskjuta honom.

Be honom stanna kvar i Finland.

Förhoppningsvis kommer jag över min irritation tills imorgon.

Övrigt: rapport från barmarksland kommer på söndag.