Årets sista dag.

Det gör mig nervös.

Det känns som om att man borde göra allt man inte hunnit under året just idag.

Men för att se positivt på det hela:

Det har varit en strålande säsong stundtals.

Jag har löpt som en älg.

Trots elakheter. Körtelfeber och halsfluss.

Och O-ringen var något bra.

Hemmaplan (nästan åtminstone). Fjäll.

Jag har en teori till varför jag sprungit hyfsat prickfritt.

Det var den första jcupen.

Jag fick höra hur värdelös jag var utav en gubbfan.

Jag satsar på topp fem, sa jag.

Han skrattade: de andra löper ifrån dig.

De är snabbare, även om du så klarar dig utan missar.

Tove, Anna och gänget.

Höhöhö.

Jag ville så våldsamt gärna knäa honom.

Istället sprang jag som en maskin.

23 sekunder efter Tove.

Så nu har jag visat honom.

Under hela säsongen.

Det känns bra.

Jag hoppas mer människor blir elaka mot mig fram emot nästa vår.

Pratar strunt.

Det fungerade så effektivt.

Och här: Årets trend (åtminstone i Mora):

Och det finns faktiskt en stor fördel med att stämpla fel

(ja, annars skulle vi inte göra det, förstås.)

A) Man måste ofta vänta innan man växlar ut,

så att man inte har kontakt med tätlagen.

B) Alla springer ju inte för fullt när de vet att det redan är kört.

Och tack vare ovanstående kan man räkna efter lite och

lätt konstatera att jo, vi hade säkerligen vunnit stort om inte Pelle stämplat fel.

Faktum är att det är ganska smidigt.

På så vis kan vi tillgodoräkna oss exempelvis U-jukola segern.

Kanske även 25manna.

Bra jobbat, Mora!