Jag är fullt medveten om att det är julafton.

Jag är även fullt medveten om att jag måste börja komma i form.

Komma i form till 10mila (och till sommaren 09) alltså.

Därför åkte jag skidor idag. Igen.

Jag börjar känna mig smått besatt. Det är lite sjukligt. Att gå från noll till att bli skidnörd. Men det är egentligen inget jag borde hetsa upp mig över. Värre saker har skett.

Naturligtvis skejtade jag.

De hade snöat under natten. Det gick trögt.

Mycket folk var det också.

Vad jag vill komma fram till är att jag, trots de obehagliga omständigheterna, genomförde det hela på ett mycket moget sätt:

Jag åkte så snabbt jag kunde så långt det gick.

Därefter började jag blöda näsblod och vände hemåt.

Väl hemma matade jag hästarna med havrebröd.

Det gäller att smöra för dem. Man vet aldrig när man kan behöva en häst.

Jag duschade även tills varmvattnet tog slut. Det är ju ändå jul.

Nu är jag förhållandevis glad.

Jag har fått en ny, grisrosa telefon och ett långt halsband av guldpengar. Jag har fått presentkort, filmer, pennor och tre par strumpbyxor.

Plus en ring från någon okänd. Jag undrar om det är ett smygfrieri.

Det är möjligt att jag tackar ja.

Om han är en lång, stilig djurvän som utbildar sig till brandman vill säga.