Bloggen lär gå på halvfart ett par dagar.

Tills jag kan resa mig ur sängen och fungera normalt.

Det är utan tvekan  något positivt för mitt skrivande.

Att stirra i taket dygnet runt ger absolut extraordinära idéer.

I övrigt känns det inte så odelat positivt.

Det medger jag.

Att känna sig akut och rejält bakfull varje gång man rör på någon kroppsdel.

Och att knappast kunna äta.

Jag hyllar det inte.

Men förstår likväl att det kan vara sådant man ibland får ta med jämnmod.