Jag känner mig låg.

Det händer inte alltför ofta.

(Lyckosamt nog.)

Men nu har jag minsann rätt att självömka.

Körtelfeber är sanslöst komplicerat.

Det är närapå omöjigt att veta när man är helt frisk.

Dagsformen varierar något oerhört.

Och jag som just hade börjat träna så flitigt.

Latinamerikank dans och pilates och allt.

Jag var sannerligen på G! För tusan.

Men jag är ju ändå en obtolig optimist i botten.

Vilket gör att jag tänker få ut mesta möjliga av situationen.

Det här är vad jag kan få ut av situationen:

- Chokladorgier. 

Egentligen har jag Söndagsgodis. Det är något mycket centralt i min värld. Men i krissitutioner kan (och bör) man tänja på gränserna. Vilket betyder att obscent mycket choklad kommer intas från och med idag.

- Bilåkande.

I vanliga fall promenerar jag. Eller springer. Eller cyklar. Men nu bör jag inte anstränga mig. Varpå jag kan glassa runt i bilen. Naturligtvis med aggregaten inställda på medelhavsvärme. Och CD:n på högsta.

- Medlidande.

För det är utan tvekan lite synd om mig.

- Allmänbildning.

Att tillbringa tid i horisontalläge blir lätt tråkigt.

Jag har därför beslutat mig för att läsa facklitteratur. Och Skogssport.

- Viga ben.

Jag kommer inrikta mig mot stretching. I brist på bättre aktiviteter. Sannerligen ett moget och smärtsamt beslut.

Ja. Det finns alltså ljus i tunneln.

Det känns bra att veta.

Dessutom är det gott om tid tills 10MILA.

Jag hinner bli frisk.

Så lite optimism inför framtiden finns det.

En liten gnutta.