Nu har det gått över gränsen.

Det har det verkligen.

Jag funderar på om det finns någon missbrukargrupp jag kan ingå i.

Anonyma hypokondriker.

Nu googlar jag det.

Nej.

Fan.

Jag ringer lasarettet suspekt mycket.

Ibland nöjer jag mig med telefonrådgivning, men oftast bokar jag tid.

Det är tillfredsställande att få piller och annat.

Idag fick jag inga piller, ingen medicin, ingenting.

Det gjorde mig lite bekymrad och övertyad om att läkaren hatar mig.

Hon vill uppenbarligen låta mig dö plågsamt.

Jag tror inte på att jag har en vanlig förkylning.

Det är fullständigt otänkbart (det har ju hållit på i en hel vecka!).

Men nu har det som sagt gått över gränsen.

Läkaren presenterade sig med enbart förnamn i telefon.

"Hejsan, det är Ann-Margaret, hur står det till idag?"

Informell och kamratlig ton, nästan lättsam.

Hon vet dessutom att jag inte dricker kaffe men uppskattar te (särskilt grönt sådant).

Tydliga tecken på att jag besöker henne alltför frekvent.

Hur avslutar man ett missbruk?

GRRR.

Jag är tämligen arg och ganska bitterfittig.

Jag funderar på varför jag är sjuk hela tiden.

Det är helt absurdt.

Nu har jag åtminstone vidtagit åtgärder.

Dammsugit, våttorkat och vädrat huset (dammallergi).

Överdoserat frukt (energibrist).

Inhandlat diverse kosttillskott (viktigvitamin-brist).

Hyrt två romantiska filmer (kärleksbrist).

Jag tror det täcker in det mesta.

Nu kan det bara bli bättre. 

En bild säger mer än tusen ord.

Därför satsar jag på bilder idag.

Bild 1)

Det här hade jag verkligen velat ägna helgen åt.

2)

Det här har jag ägnat helgen åt.

Slalomåkning, skidgymnasiehamstern Pamela samt Hollywoodfest.

Eftersom jag är sjuk har jag ägnat mycket tid åt läsning de senaste dagarna.

Jag har funnit en mycket annorlunda bok.

Den heter ”Brev till samhället” och innehåller naturligtvis sådana.

Killen som skrivit breven är endera genialisk eller helt från vettet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Likväl är breven fullständigt sanslösa.

Som detta till polisen:

”Jag har flera små djur som jag inte längre vill ha. Jag vill att ni fängslar dem.

Jag kommer över med djuren till er den 22 december. Det är bra om ni säger till alla poliser som är allergiska att inte vara där då jag kommer. Ni kan ha djuren att titta på, eller så kan dem som sitter i fängelse få leka med djuren. Jag tänkte också passa på att läsa dikter om djuren när jag kommer. Vissa djur är i koppel, dem djuren som är mer vilda har jag i burar.

Om ni behöver namn på alla djuren innan jag kommer så får ni höra av er om det.”

Det här är humor.

Jag har haft så roligt.

Det finns många bra brev i boken.

Han skriver till Pripps och ifrågasätter varför han blivit så berusad att han ödelagt sin lägenhet och målat om köket.

Han skriver till Kavli och klagar på att deras mjukost ger eksem då den används som hudsalva.

Han skriver till Wella och undrar varför hunden dog efter att han tvättat den med Wella-schampoo.

Det bästa är att alla utsatta företag och myndigheter skickar så vänliga svar.

Jag tar det som ett tecken på att världen är ganska god ändå.